donpiano

Var ute på långpromenad i Reslöv idag, en överviktig pensionär gick om mig och trampade på mitt självförtroende. Nåväl, jag är långsam.

I alla fall så gick jag förbi ett underbart vackert rapsfält men upptäckte det inte förrän jag nästan gått förbi! Trots att det låg där och glimrade så vackert och svajade i vinden såg jag det inte förrän det nästan var för sent. Det får mig att tänka på att det är inte konstigt att jag inte hittar Gud - jag tittar ju inte.

OBS. Jag blir alltid filosofisk och grubblande när jag umgås med min syster men jag tänker inte be om ursäkt för det. Det bara är så. Min syster ska bli präst om en vecka så hon lockar lätt fram de sidorna hos folk. Försök du att stå emot!