donpiano

Fick gå till kiosken för att fylla på mobilkortet och mötte då en "granne" som jag aldrig pratat med innan. Efter att hon avslöjat att hon bort här innan, att hon var änka och att hon kände min morbror så berättade hon ochså att hon arbetar på samma ställe som min pappa. Då säger jag "Det finns inte mycket att säga därtill". Punkt. No more talking, lady.

Så typiskt mig att bli så sur och taggarna utåt när man kommer in på privat mark. Vet inte varför jag gör så men hon tog iaf inte illa vid sig, jag tror inte det..
Fast när det gäller pappa vet jag inte vad jag ska säga, han finns och så men vi träffas ju knappt och det vet jag inte heller varför. Ibland är livet som korv utan korvbröd.