Snälla tanter finns ochså
Igår så ältade jag i hur den där förbannade fega kärringen vägrade ta emot min ödmjuka vänliga gåva. Det gick så långt att jag började förbanna alla gamlingar, men så långt vill jag inte att det ska gå för jag har många års erfarenhet av vänligt sinnade gamlingar. Så här får ni några minnen:
*När jag praoade hos en diakon i Vetlanda som fjortonåring så minns jag särskilt en 88-årig herre. Vi hade en trevlig pratstund och han var så där mysigt farbrodlig.
*En tant, ochså i 80-års åldern som jag mötte i en lågprisaffär. Hon höll på för fullt att samla på sig en massa godis. Hon berättade att hon inte kunde sluta äta godis för det var så gott. Det var som att möta sin framtida ålderdom. (jag kommer att åldras med värdighet, kan det vara godiset som ligger bakom det?)
*Jag gick i parken för tre år sedan och var ledsen och tänkte på min mormor och undrade om hon hade det bra i himmelen. Då kom det fram en tant och frågade om jag ville hjälpa henne knäppa kappan. Jag glömmer det aldrig, för henne kanske det inte var något men för mig betydde det en hel del. Eller så var hon en ängel, sänd från ovan.
*När jag jobbade på ålderdomshemmet så fanns det ett sånt mysigt par som bodde i en lägenhet. De var båda gamla som gatan och otroligt mysiga och snälla mot varandra. A love last forever.
*På ett annat ålderdomshem fanns en helgalen gubbe som körde på mig med sin rullator (med vilje!). Han tyckte jag om för att han vågade vara sig själv.
*Mormor. Förstås. Tyvärr så avled hon för fem år sedan men hon lärde mig så mycket som annars hade gått förlorat. Hon lärde mig bland annat att förlåta, men inte glömma. Det är en stor gåva. Tack vare mormor så kan jag förlåta den där tjuriga kärringen. Vad vet jag, hon kanske trodde att jag skulle råna henne.
*När jag praoade hos en diakon i Vetlanda som fjortonåring så minns jag särskilt en 88-årig herre. Vi hade en trevlig pratstund och han var så där mysigt farbrodlig.
*En tant, ochså i 80-års åldern som jag mötte i en lågprisaffär. Hon höll på för fullt att samla på sig en massa godis. Hon berättade att hon inte kunde sluta äta godis för det var så gott. Det var som att möta sin framtida ålderdom. (jag kommer att åldras med värdighet, kan det vara godiset som ligger bakom det?)
*Jag gick i parken för tre år sedan och var ledsen och tänkte på min mormor och undrade om hon hade det bra i himmelen. Då kom det fram en tant och frågade om jag ville hjälpa henne knäppa kappan. Jag glömmer det aldrig, för henne kanske det inte var något men för mig betydde det en hel del. Eller så var hon en ängel, sänd från ovan.
*När jag jobbade på ålderdomshemmet så fanns det ett sånt mysigt par som bodde i en lägenhet. De var båda gamla som gatan och otroligt mysiga och snälla mot varandra. A love last forever.
*På ett annat ålderdomshem fanns en helgalen gubbe som körde på mig med sin rullator (med vilje!). Han tyckte jag om för att han vågade vara sig själv.
*Mormor. Förstås. Tyvärr så avled hon för fem år sedan men hon lärde mig så mycket som annars hade gått förlorat. Hon lärde mig bland annat att förlåta, men inte glömma. Det är en stor gåva. Tack vare mormor så kan jag förlåta den där tjuriga kärringen. Vad vet jag, hon kanske trodde att jag skulle råna henne.
Kommentarer
Trackback
