Hemma igen
Då har jag defenetivt lämnat internatet och kommer aldrig återvända vilket är både sorgligt och skönt. Jag var den sista att lämna södra vilket inte var så kul, det är svårt att lämna ett helt tomt hus. När jag hade varit uppe i skolan och lämnat nyckeln så var jag lite gråtmild. När jag sätter mig i bilen så spelar pappa "It never rains in California". Lite fel tajming, pappsen.
När jag tänker på hur det var första dagen och hur sista dagen blev i huset så är det en jäkla skillnad. Jag kom dit som i en dimma, allt hade ju gått så fort när jag blev antagen, jag fattade ingenting och kände mig så osäker och lite smått skrajsen. Men på nio månader har jag blivit mer mognare och fått en större tro på mig själv. Dessutom har jag mött många fantastiska människor som bidragit till min personliga utveckling. Nu ska det bli spännande att se vilka man håller kontakten med. Jag planerar ju att flytta till kalmar så vi får se hur det går.
Det hände en kul grej i nybro. pappa och jag körde in på drive-in på mcdonalds och beställde mat. när vi körde fram till luckan så var det en ung kille som böjde sig fram och sa helt chockat "herregud vilket last, har ni varit på öland?"
pappa svarade "nej, min dotter har gått i folkhögskola och ska nu flytta", killen "jaha, hem till mamma och pappa".´
Mycket märkligt.
Pappa var för övrigt konstigare än någonsin. vi hade ett vild diskussion (läs gräl) om rymden och tatueringar..don`t ask..
sen så körde vi förbi en sjö och vi båda vred på huvudet och njöt av den fina utsikten när solen speglade sig i den svarta stilla sjön. "oj, här svängde det visst" sa pappa helt plötsligt. det var då jag började oroa mig för min säkerhet..
men nu ska jag gå och ta hand om mina 27 kassar och 2 flyttkartonger. om du inte vill göra det åt mig förstås...snälla...du kan få betalt...
