donpiano

Ikväll har jag varit på Salem Al Fakir konsert i en kyrka av alla ställen på jorden. Det var en massa folk som samlats och vissa (inga namn nämnda) beteede sig som getingbitna kossor. Det var särskilt en kort blond tjock kvinna i 40-års åldern som till och med skrämde sin lilla dotter när hon armbågade sig fram, frustande. Såna människor gillar vi inte.

Men jag lät mig icke nedslås och njöt av den härliga konserten. Särskilt gitaristen var fantastisk. Jag försökte ta några kort men det gick inte så bra.


Mannen i svart till vänster är den fantastiske gitaristen jag blev kär i och aldrig kommer se igen. Så är det.

Jag har glömt att visa vad vi åt på "The Wedding" förra veckan. Det var riktigt, riktigt gott!

Har spenderat halva dagen med att städa och halva hos min syster. Sen åkte vi en sväng och såg på den vackra naturen i säkert förvar bakom glas så de äckliga krypen inte kunde komma in. Nu har jag ångest för att det är en lurvig jättespindel i badrummet. Jag tar den inte. Någon som inte är rädd för spindlar som kan döda den åt mig? Snälla...

Min systers bar.

Bartendern
En midsommartårta..mmm
Och sällskapet minus en man som just då hade brännskadeproblem och avlägsnat sig från församlingen.

Det var en rolig dag. Jag kom tvåa på en tävling! Hehehe...kyss marken där jag går ..jag är ingen dålig förlorare men jag är en fruktansvärd vinnare.

Kram på er alla!

I Dalarna kan man nu köpa en by på 9 hektar mark. Lite gulligt, om jag skulle köpa den skulle jag döpa om den till donpianoville^^

 http://www.hemnet.se/beskrivning/527078

Jag har ett djupt samtal med min mor om hur man behandlar folk. Jag är övertygad om att jag är omringad av idioter, så då behandlar jag alla som idioter.

Just nu bryt solen fram genom de mörka molnen och jag tjoade åt mamma: Passa på att titta nu, för det här kan vara första och enda gången vi får se solen!

Mamma: Ja det är mycket möjligt, lilla glädjedödare.

När jag frågade henne hur man stavar till möjligt så tyckte hon jag var lite dum.

Hon är bra på att boosta självförtroendet, måste jag säga.

Var ute på långpromenad i Reslöv idag, en överviktig pensionär gick om mig och trampade på mitt självförtroende. Nåväl, jag är långsam.

I alla fall så gick jag förbi ett underbart vackert rapsfält men upptäckte det inte förrän jag nästan gått förbi! Trots att det låg där och glimrade så vackert och svajade i vinden såg jag det inte förrän det nästan var för sent. Det får mig att tänka på att det är inte konstigt att jag inte hittar Gud - jag tittar ju inte.

OBS. Jag blir alltid filosofisk och grubblande när jag umgås med min syster men jag tänker inte be om ursäkt för det. Det bara är så. Min syster ska bli präst om en vecka så hon lockar lätt fram de sidorna hos folk. Försök du att stå emot!