donpiano

Nyss dök det upp tre Halloween-ungar och vill ha godis.

- Fast jag har inget godis (helt sant ochså)

- Men...har du något annat?

- Nä, jag har inte ens frukt

- Pengar?

- Nä! (lögn men det är mina pengar som jag slitit för). Då blir det bus!

Sex oförstående chockade ögon.

- Har ni inget bus?

Då började dom skruva på sig så då lät jag dom gå på nåder. Sedan hörde jag hur postluckan smällde till och något fladdrade ner på hallgolvet. "Ungjävlar" hann jag tänka, "nu har dom slängt ner en spindel eller något annat äckligt. Men det visade sig vara en teckning - Gud så gulligt! Men jag gillar fortfarande inte att barn halloweenar på allhelgona.

Vaknade idag med huvudvärk och seg i kroppen. Tog en C-vitamin och hoppades att det skulle bli bättre men nu känns det bara värre..Jag hoppas nästan att det är svininfluensan, min syster har redan haft det och lillasyster som jag är så vill jag gärna komma ikapp..

Fast det kan nog ochså bero på att jag inte kom i sängs förrän två på natten och vaknade vid åtta..ska nog gå och lägga mig och försöka sova

Fick gå till kiosken för att fylla på mobilkortet och mötte då en "granne" som jag aldrig pratat med innan. Efter att hon avslöjat att hon bort här innan, att hon var änka och att hon kände min morbror så berättade hon ochså att hon arbetar på samma ställe som min pappa. Då säger jag "Det finns inte mycket att säga därtill". Punkt. No more talking, lady.

Så typiskt mig att bli så sur och taggarna utåt när man kommer in på privat mark. Vet inte varför jag gör så men hon tog iaf inte illa vid sig, jag tror inte det..
Fast när det gäller pappa vet jag inte vad jag ska säga, han finns och så men vi träffas ju knappt och det vet jag inte heller varför. Ibland är livet som korv utan korvbröd.

Fick gå till kiosken för att fylla på mobilkortet och mötte då en "granne" som jag aldrig pratat med innan. Efter att hon avslöjat att hon bort här innan, att hon var änka och att hon kände min morbror så berättade hon ochså att hon arbetar på samma ställe som min pappa. Då säger jag "Det finns inte mycket att säga därtill". Punkt. No more talking, lady.

Så typiskt mig att bli så sur och taggarna utåt när man kommer in på privat mark. Vet inte varför jag gör så men hon tog iaf inte illa vid sig, jag tror inte det..
Fast när det gäller pappa vet jag inte vad jag ska säga, han finns och så men vi träffas ju knappt och det vet jag inte heller varför. Ibland är livet som korv utan korvbröd.

Inatt så drömde jag att min syrra skulle sätta upp en dörr i sitt hem och hon var så gnällig och störig så jag var skitsur när jag vaknade. Det var den sovfriden...

Jag: är så himla irriterad..

Shabi: Varför?

Jag: på gardiner

Shabi: men...va...gardiner??

Jag: ja, måste köpa nya

Shabi: Livet är så kort (en typisk shabi-kommentar)

Jag: ja och när jag dör så skyll på gardinerna

Shabi: så här snål var du aldrig innan

Jag: Va? Snål?? vaddå snål?!

Mod är att våga hålla ut

när alla andra ger upp,

men ochså att våga tänka om

och göra något annorlunda,

när andra fortsätter

på den inslagna vägen.

                        - Anne Swärd