donpiano

Inatt har jag varit på tebjudning med Marilyn Manson, Alice Cooper och Ville Valo. Jag älskar mitt undermedvetna.

Nu är jag tillbaka! Och jag kan säga att jag är nu lycklig ägarinna till flera olika ägodelar värda femhundra kronor (och jag kan ochså säga att det är någon annan än jag som är femhundra kronor fattigare, hehe). Det har varit roligt faktiskt men efter ett tag började jag rulla tummarna. Plus att det var omöjligt att få upp värmen i elementen och ni som känner mig vet hur frysen jag är. Men oroa er icke, jag blev minsann uppvärmd ändå!
Det fanns en TV anno 1982 i rummet men inte någon internät (ve och fasa!). Jag minns att vi hade en likadan TV på båten men den visade svart/vita bilder. Jag hade faktiskt sett fram emot att få se simpsons men den visades aldrig! och när jag satt och väntade på att bilen skulle köras fram så sa TV-hallåan "Och om fem minuter börjar simpsons!". Typiskt när vi precis skulle åka!
Men nu är jag hemma igen men kan glömma att få vila upp mig. Imorgon så är det teater! Sedan så ska jag grunna över en viss middag. Och jag ska samtala med myndigheterna så får vi se vad det leder till.
Puss och Kram!

Nu sticker jag iväg till Lysekil för några dagars "semester". Och jag ska försöka att inte packa med hela rummet. jag tror inte ens sminket för följa med. Är man en natural beauty så är man!
Kram och puss på er alla! (om jag inte kommer tillbaka, jag kanske blir uppäten av en haj)

Var i Maxi nyss och handlade mat (självklart) och blev lika uppstressad som jag blir varje gång. Vad är det med er där ute? Ni som blir som stressade zombies så fort det gäller att handla? Och aggresiva blir ni också. Ser er omkring, det är ingen risk att maten kommer ta slut! Och sen när man klarat av att ta sig ur affären så gäller det att överleva på parkeringen där total blindhet råder. Att handla mat är precis som att jaga - det är en kamp på liv och död.

Är det något som skrämmer mig så är det egoism. Det är ett klimat i människans beetende som förändrats de senaste tio åren. Jag kan ligga hela nätter och ångest-grunna över detta och tvingas knapra atarax för att kunna varva ner. När tjejer kan våldtas på öppen gata och ingen gör något så är det ett allvarligt fel. Frågan är vad vi ska göra åt det. Och när.

Antingen har jag cancer eller så är jag på smällen. Det är i alla fall något i magen som skuffar omkring så fort jag rör på mig. Linus kände på magen igår och tror att jag sträckt en muskel. Jag hoppas att så är fallet.